Vintern närmar ....men ganska behagligt ialla fall

I fredags morse var det 2.7 grader här på morgonen, den kallaste majmorgonen på 27 år(!)...brrrrr, så nu är det dags att packa fram varmare jacka och handskar. Det är dock otroligt skillnad över dygnet, i helgen har vi haft 18 grader, sol och superskönt på dagarna. Annars är hösten och vintern en tid som det blåser mindre, så det kan verkligen vara superfint här nere vid stranden. Kom precis in efter att ha njutit av en take-away cappucino nere på stranden samtidigt som solen gick ner över ett vindstilla Port Phillip Bay.....och som så många andra gånger påminde vi oss själv om hur bra vi har det här. Kommer verkligen att sakna närheten till stranden och vattnet då vi flyttar hem igen.

En liten rapport från helgen då....blev en lugn fredagkväll eftersom vi båda kände oss lite småsega och hängiga. I går tog vi en långpromenad mitt på dagen, åt lunch nere vid Piren och hade en slapp eftermiddag innan vi gjorde oss klara för Jonas avskedsfest. Jonas jobbar bara 1 vecka till innan han lämnar oss för 3 veckors resa och flytt hem till Sverige. Som alltid när Jonas ställer till med fest är det en härlig blandning människor, tema (denna gång - klä ut dig till en kändis), och bra stämning. Kan erkänna att det varit ganska segt i dag :-/

Eftersom det var alldeles för fint väder för att bara sitta inne tog vi på oss promenadskorna och promenerade in till stan via South Melbourne och Southbank, tog en härligt långfika vid Yarra River innan vi hoppad på spårvagnen ned till Port Melbourne igen. Med bara 5 veckor kvar innan det är dags att börja avrunda vår vistelse här så pratade vi en hel del om att det är precis så här vi vill spendera våra kvarvarande helger, att njuta så mkt som möjligt av den fantastiska stad som Melbourne är - stranden, härliga promenadstråk, caféer, restauranger, folklivet.....

Ja som sagt...nu har 'nedräkningen' börjat på allvar, och även om det känns lite tråkigt och vemodigt så känns det ändå som helt rätt beslut att flytta hem igen. Har varit är ganska exakt 1 år nu (exakt 1 år i går faktiskt) och det känns väldigt lagomt. Saknar familj och vänner där hemma! Vi jobbar bara 5 veckor till innan vi kan se fram emot en lång och härlig semester, håller precis på att finslipa de sista detaljerna vår avstlutande månad då vi kommer att besöka Western Australia, Queensland och Bangkok innan vi landar hemma i Sverige igen den 31/7. Känns som att vi kan se fram emot ett värdigt slut på ett helt fantastiskt och innehållsrikt år, men först ska vi som sagt se till att ta vara så mkt som möjligt på veckorna som är kvar här.

Söndagsrapport

Ja, då börjar denna vecka gå mot sitt slut....har varit en helt vanlig vecka, varken mer eller mindre. I helgen har vi haft en riktig Melbourne helg med en hel del god mat, lite shopping, söndagsbrunch med svenskgänget, och promenader och löprundor längs med stranden.
Trots att jag varit här snart ett år nu (snacka om att tiden går fort!!!) så njuter jag fortfarande like mkt av att bo så nära vattnet, strandpromenaden med palmer, caféer och ständigt folkliv är verkligen underbar!

I fredags kväll hade jag och Mats bokat bord på 'Fifteen' - den lokala filialen av Jamie Olivers 'problem-ungdomsprojekt' (visades även som TV serie), hade en väldigt trevlig och mysig kväll, men vi hade kanske lite väl höga förväntningar på maten. Det var gott, men inte imponerande gott, det var nästan till och med så att vi tyckte att lördagens middag som vi åt tillsammans med Emil, Jonas och Catarina på Bhoj, en indisk restauran i Docklands var snäppet vassare. Hur som - i alla fall kul att ha provat. Blir lätt en hel del äta ute här, men det är ett minst sagt angenämnt bekymmer för utbudet av restauranger och caféer är i princip oändligt och prisläget betydligt bättre än i Sverige. Gäller att passa på!

Vädermässigt har det inte varit något direkt höjdarvecka - mest bara mulet och som mest uppåt 16-18 grader på dagarna. Prognosen för den kommande veckan ser något mer lovande ut, med några dagar med temperaturer uppåt 20 grader, så än är det inte riktigt vinter. Här nere räknas juni som den första vintermånaden, vilket ju första sommarmånaden för er där hemma så det är verkligen tvärtom. Lite mer hemlängtan måste erkänna att man får när man hör hur fint det varit där hemma med sommartemperaturer och veckar svensk försommar....vad tur att det inte är alltför många månader kvar tills vi kommer hem....

Red Center

Förra helgen var det långhelg här med anledning av Anzac day. Anzac day hålls till minne av de Australiensiska och Nya Zeeländska trupper som deltog och stupade under första värdskriget.


Det gäller att passa på när det är långhelg så vi tog en dag ytterligare ledigt och flög tillsammans med våra ständiga följeslagare Oscar, Catarina, Emil och Jonas till Ayers Rock för att utforska Australiens så kallade 'Red Center'. Efter att ha lämnat Melbourne en småkylig fredag morgon landade vi lagom till lunch i ett 30 gradigt varmt Ayers Rock. Checkade ut vår 4 hjulsdrivna jeep och begav oss efter ett snabbt klädbyte till ortens huvudattraktion med samma namn, eller Uluru som det heter på Aborgin språk och som numer också är det officiella namnet.


Uluru är verkligen en sevärdhet och en häftig naturupplevelse, man har möjlighet att klättra upp på det men eftersom den anses som helig bland ursprungsbefolkningen och de med stora skyltar ber om att man ska respektera detta bestämde vi oss för att gå leden runt om i stället, en promenad på dryga 9,5 km. På avstånd ser Uluru ut som en ganska jämn och fyrkantig sten men när man kommer nära så ser man alla dess former, helt klart att rekommendera. Utöver nationalparken som Uluru ligger i består Ayers Rock enbart av en stor resort med olika typer av övernattningsmöjligheter. Vi valde att köra på Outbackstilen och sova i tält, dock en något lyxigare variant eftersom de hade både golv och riktiga sängar :-).

Dag 2 besökte vi nationalparkens andra sevärdhet - Kata Tjuta (The Olgas) som består av ett antal mindre stenformationer av samma röda bergart som Uluru. Här gick vi 'The Valley of the Winds' track, en något mer kuperad vandringsled som gick i de små dalarna mellan de olika sten formationerna. Som vandringsled faktiskt häftigare och vackrare än Ayers Rock, och något underskattad var vårt gemensamma omdöme.



Från Kata Tjuta körde vi sedan vidare till Kings Canyon, en bilresa på dryga 30 mil genom öknen. Mellan Ayers Rock och Kings Canyon finns det i princip ingenting, bara kilometer efter kilometer med orörd natur och alltjämt denna knallröda jord, tror att vi svängde en gång på hela vägen och mötte knappt några bilar alls. Själva Kings Canyon består likhet med Ayers Rock inte av mycket mer än en Resort, en bensinmack, en lokal pub (riktig outback känsla!!) och en camping. Vår vandring i Kings Canyon var nog den bästa på hela helgen, den mest utmanande, men också den vackraste. Dramatiska stenformationer, växtlighet i form av träda och orbunkar där man inte tror att det ska kunna växa alls. Ungefär halvägs kommer man ned i något som kallas 'Garden of Eden', en grön oas med en stor naturlig pool längs in mellan klipporna. Här pausade vi i solen och passade på att ta oss ett dopp, hur häftigt och härligt som helst.

Blev med andra ord en riktig friluftshelg och många kilometer vandring i benen och det var ett väldigt väldigt nöjt gäng som landade i Melbourne igen i måndags. Såg varken ormar eller spindlar vilket man också får lägga på pluskontot.