Red Center

Förra helgen var det långhelg här med anledning av Anzac day. Anzac day hålls till minne av de Australiensiska och Nya Zeeländska trupper som deltog och stupade under första värdskriget.


Det gäller att passa på när det är långhelg så vi tog en dag ytterligare ledigt och flög tillsammans med våra ständiga följeslagare Oscar, Catarina, Emil och Jonas till Ayers Rock för att utforska Australiens så kallade 'Red Center'. Efter att ha lämnat Melbourne en småkylig fredag morgon landade vi lagom till lunch i ett 30 gradigt varmt Ayers Rock. Checkade ut vår 4 hjulsdrivna jeep och begav oss efter ett snabbt klädbyte till ortens huvudattraktion med samma namn, eller Uluru som det heter på Aborgin språk och som numer också är det officiella namnet.


Uluru är verkligen en sevärdhet och en häftig naturupplevelse, man har möjlighet att klättra upp på det men eftersom den anses som helig bland ursprungsbefolkningen och de med stora skyltar ber om att man ska respektera detta bestämde vi oss för att gå leden runt om i stället, en promenad på dryga 9,5 km. På avstånd ser Uluru ut som en ganska jämn och fyrkantig sten men när man kommer nära så ser man alla dess former, helt klart att rekommendera. Utöver nationalparken som Uluru ligger i består Ayers Rock enbart av en stor resort med olika typer av övernattningsmöjligheter. Vi valde att köra på Outbackstilen och sova i tält, dock en något lyxigare variant eftersom de hade både golv och riktiga sängar :-).

Dag 2 besökte vi nationalparkens andra sevärdhet - Kata Tjuta (The Olgas) som består av ett antal mindre stenformationer av samma röda bergart som Uluru. Här gick vi 'The Valley of the Winds' track, en något mer kuperad vandringsled som gick i de små dalarna mellan de olika sten formationerna. Som vandringsled faktiskt häftigare och vackrare än Ayers Rock, och något underskattad var vårt gemensamma omdöme.



Från Kata Tjuta körde vi sedan vidare till Kings Canyon, en bilresa på dryga 30 mil genom öknen. Mellan Ayers Rock och Kings Canyon finns det i princip ingenting, bara kilometer efter kilometer med orörd natur och alltjämt denna knallröda jord, tror att vi svängde en gång på hela vägen och mötte knappt några bilar alls. Själva Kings Canyon består likhet med Ayers Rock inte av mycket mer än en Resort, en bensinmack, en lokal pub (riktig outback känsla!!) och en camping. Vår vandring i Kings Canyon var nog den bästa på hela helgen, den mest utmanande, men också den vackraste. Dramatiska stenformationer, växtlighet i form av träda och orbunkar där man inte tror att det ska kunna växa alls. Ungefär halvägs kommer man ned i något som kallas 'Garden of Eden', en grön oas med en stor naturlig pool längs in mellan klipporna. Här pausade vi i solen och passade på att ta oss ett dopp, hur häftigt och härligt som helst.

Blev med andra ord en riktig friluftshelg och många kilometer vandring i benen och det var ett väldigt väldigt nöjt gäng som landade i Melbourne igen i måndags. Såg varken ormar eller spindlar vilket man också får lägga på pluskontot.